Verklighetsflykt

Idag är ingen kul dag att vara jag…

Kanske bäst jag går och lägger mig direkt innan mer tankar tar över… Och hoppas man vaknar upp lite lättare till sinnes imorgon..

Här blir liksom inga barn gjorda. Bara depp och ångest

To go or not to go, that is the question…

Funderar på att ställa in alla morgondagens aktiviteter för att få lite lugn och ro och me-time. Nog för att jag varit ensam hemma ikväll, men behöver lite ro för pluggande också. Just nu sitter stressen upp i halsen känner det som.

Mindre än 2 veckor till tentan. Känns iofs rätt bra. Men inget riktig tenta/inläsningsperiod och jag har sjukt mycket andra aktiviteter de närmsta veckorna som egentligen är kul, men som just nu bara känns jobbigt. Och så ska det ju inte vara.

Försök till att tänka på vad som är bra för MIG. Vad jag vill och vad jag mår bra av. Å ena sidan ser jag fram emot iaf delar av morgondagen, samtidigt som det skulle innebära att man måste ställa klockan, planera massa saker, troligtvis hinna förbi affärer imorgon för att inhandla diverse prylar.. Ja ni vet. Det hade bara varit kul om jag inte kännt stressen av att jag egentligen borde utnyttja all ledig tid till tentaplugg.

Ställa in kul aktivitet vs minska stress/press. Får tänka lite till. Förhoppningsvis får jag snart lite sällskap här iaf. Tror grannen kommer förbi på vägen hem. Hoppas på lite mys.

Tragisk insikt

Det bästa med att bo själv är att man kan vara precis hur tragisk man vill utan att någon ser det…

Sitter och äter kakdeg ensam en fredagkväll framför tvn. Yes!

Veckan i korthet

Veckan i korthet. Inte riktigt haft tid och lust att skriva, men så här har senaste veckan varit.

Inflyttningsfest. Blandat folk. Fina presenter bla grill. Planer på pool party i maj. Jag hade gjort massa god mat och fick vara värdinna som jag älskar och visa upp mitt vackra hem. Många impade. Sedan utgång. Sprang ihop med vänner och span. Pratade om vår sexpakt. Grannen svartsjuk..trodde vi hånglade.

Lördagen heldag. Mycket alkohol, spex, utklädnad och försäljning. Pizza. Blandade shottar med killarna före utgång.

Söndag städa efter festen, tvätta och leverans av ny soffa. Mitt span levererade tillsammans med chefen. Dock mycket trötta. Kom kl 22.30.

Resten av veckan grillning x 2. Pluggande, hets, stress, möten. Livet upp och ner. Fått jobb i norge i sommar 6-8 v. Myst med grannen as usual. Nu sova!

Dagens insikt

Kommit underfund med saker genom att umgås med familjen i helgen. I min familj är de flesta väldigt griniga när de inte fått mat tex. Ffa min mamma. Med tiden har man lärt sig tolka de signalerna och kniper helt enkelt igen och försöke ge henne mat när hon blir för jobbig.

Speciellt i helgen har hon varit riktigt odräglig och jag har nästan haft smockan i luften och velat skrika åt henne att skärpa sig. Tur man har erfarenhet av att andas djupt, tänka på något annat och försöka att inte ta åt sig av skiten.

Nåja idag insåg jag iaf att det måste vara mina erfarenheter hemifrån som fått mig att stå ut med darlingen i så många situationer. När jag berättat om vissa händelser för mina vänner har de varit chockade över vad jag stått ut med och att jag kunnat hålla mig lugn. Måste bero på min träning hemifrån och kärleken till honom I guess. När jag ser tillbaka beundrar jag mig själv i vissa lägen. Synd att han inte verkar fattat och uppskattat det. Han lever ju fortf i bubblan att det bara är jag som tycker han kan vara jobbig att leva med..

Drömmar

Drömmer om darlingen ofta ofta. Speciellt senaste veckan har det varit nästan varje natt. Någon gång flyr jag från honom och någon gång följer jag efter honom. Ofta i ständiga försök att återfå hans hjärta. Visa och få honom att minnas det han en gång älskade.

Inatt var jag nere och sprang i hemliga tunnlar. Härom dagen låg jag och spejade på honom på nån strand. Inatt tror jag att jag fick honom för en liten stund men sedan som genom ett trollslag ändrade han sig så plötsligt och oväntat och var helt kall.

Ibland kan jag bara se hans bländande leende som charmar mig. Ibland drömmer jag att han äntligen tar åt sig av allt jag sagt, kommer till självinsikt och ber om ursäkt för hur han betett sig och ber att jag ska förlåta honom. Allting förföljer mig och plågar mitt hjärta. Känns som jag rör mig i fel riktning..

Spännande shopping

När jag beställde min soffa för två veckor sedan blev jag lite smått charmad av en av försäljarna. Gick runt i affären för att kolla på olika tyger innan jag helt bestämde mig. Han frågade om jag behövde hjälp och jag sa att jag bara gick runt och velade lite. Med viss göteborgsk dialekt pikade han mig då ”är du från Sthlm eller?”. Med ett leende på läpparna kunde jag svara ”nej göteborg!”. ”Hm samma som mig då” ”Jo jag hörde väl det”.

En stund senare satt jag vid kassan och funderade på ben och han frågade vilket tyg jag bestämt mig för. Han hade samma på sin soffa. Jag fick förklara att han talade med världens veligaste person varpå han svarade ”det är då du behöver någon som mig som bestämmer åt dig”.

Sedan frågade han mig var i Gbg jag är från. Svarade centrum och han sa jag med. ”Jaha men knappast lika centralt som mig!” ”Linné” Då fick jag chansen att övertrumfa honom ”innanför vallgraven! Burn!” Han fick erkänna sig besegrad 😉

Men han fick senare visa upp vilken fin skylt han gjort om deras hemkörning 😉 Lite svårt att återberätta hela konversationen men jag vart direkt intresserad när man sådär direkt kan fula sig med varandra. Eller ”negga” som man kallar det i ”spelet”.

Ärligt talat minns jag inte mycket av hur han såg ut men har haft svårt att släppa honom. I affären var jag nog mer koncentrerad på soffan och först i efterhand tänkte jag mer på det hela. Charmig hantverkare från göteborg i rätt ålder men som bor nära mig. Nice!

Hoppas det är han som levererar soffan! Det skulle kunna bli som en dålig porrfilm om jag charmade honom hemma hos mig 😉 Drömde i veckan att jag träffade honom via en gemensam vän och då lyckades fråga om han var upptagen, vilket han förstås var. Nu var ju det bara en dröm så chansen finns kvar 😉 Han har ju iaf mitt nr och adress som står på ordern. Konstigt bara att han inte ringt ännu 😉

Någon som tänker mer än mig :P

Sedan apropå det här med grannen är det rätt lustigt att det är han och inte jag som tänker så mycket hela tiden. Han som frågar vad som händer omnågon får känslor, om någon träffar någon annan. Den dagen den sorgen tänker jag. Det här funkar bra för stunden. Men han undrar varför man ska lägga ner massa tid på något som inte leder någon vart, men vadå det får honom väl att må bra just nu.

Det är gånger som denna som jag vet hur lite han intresserar mig. För jag klarar inte av någon som är lika velig som mig. Ibland blir det kanske allt för uppenbart även för mig att detta bara är ett substitut när jag inte kan få den jag älskar. För det mesta är det trevligt, men ibland blundar jag och önskar han vore någon annan. Det blir allt mer tydligt att många saker inte alls är lika kul när det inte är med någon man älskar…

Trött på livet

Tack till alla mina läsare. Ni kanske inte är så många men det finns iaf många/några trogna och ert stöd senaste veckorna betyder mycket! =) För just nu är jag väldigt trött på livet på så många plan. Så mycket som inte blir som man tänkt det.

Det jag skriver om mest är förstås kärleken och jag vet inte vart det ska sluta. Ångesten över att snart fylla 25 och vara så långt ifrån stadgad man kan komma. Nej jag kanske inte är så gammal men hade tänkt skaffa barn före 30 och hade jag bara rätt person är jag redo att binda mig. Jag vill ha trygghet och planera framtiden. Vet ju hur kass jag är på att vara singel =(

Sedan är jag lite less på skolan också. Eller det är mycket som är kul med men inte så rolig termin. För lite praktik. Otur med placeringar. Ser fram emot hösten. Sedan har jag inte alls skött skolan. Mindre än 4 v till tentan och jag har pluggat typ 4 h på hela terminen och vi har ingen tentaperiod. Är väl inte så sugen på omtenta =(

Ständigt trött. Vet inte vad som är fel. Sover bra, knaprat vitaminer en månad. Men orkar fortf inget. Dags för läkarbesök kanske..

Familjen i kaos sedan mamma blev av med jobbet för snart 2 v sedan. Just nu verkar hon helt ur balans. Håller på att driva mig till vansinne, men jag vågar inte vara arg på henne.

Är rädd att förlora vännerna också. Har som sagt så lite energi och när den jag hade förra året gått åt darlingen var vi redan då på väg ifrån varandra. Just nu har min mesta energi gått till allt med lägenheten och den tid som blivit över umgåtts med grannen när man som längst bara behöver gå 3 trappor upp.

Känns som hela året hittills bara handlat om att tycka synd om mig själv. Haft ursäkter för att inte träna, inte plugga, äta onyttigt, shoppa massa kläder och lättvindigt kunna slänga ut 30 papp på lägenheten, ligga runt eftersom det ändå bara handlade om rebound, ett sätt att glömma eller söka tillfällig närhet.

Tänkt att jag har rätt till allt för att jag mår dåligt men när ska man sätta stopp för det? När pengarna är slut på kontot? När omtentan är nära? När kläderna blivit för små? Eller garderoben för liten? Just nu vet jag inte ens om jag rört mig åt rätt håll. Kan inte fatta att det redan gått 3 mån utan honom. Känns fortf lika jobbigt. Ibland stämmer alla pusselbitar i livet samtidigt och ibland stämmer ingen. Lite mer balans hade varit fint tack!

Gör det man mår bra av

Pratade ut med grannen förra veckan. Han undrade vad vi höll på med och vad det skulle leda till. Måste det leda till något? För mig är det nog bara ett substitut när jag inte kan få den jag vill ha och älskar. Vi umgås ju som om vi var ihop i princip. Ses nästan varje dag, sms, myser, sexar och sover ihop ibland. Men det finns ju inga känslor där. Vilket som tur är är ömsesidigt. Ger varandra vad man behöver för stunden om det så är en godnattpusseller någon att hålla om.

Varför sätta etiketter på saker och ting? Varför bestämma vad som ingår i ett koncept? Lev i nuet så länge det känns bra istället. En dag kanske man får det man vill ha igen…