Vissa stunder är jobbigare än andra

Satt i godan ro och lyssnade på musik. Nästa låt Mon amour – The Plan. Låten som jag haft som ringsignal när darlingen ringde under hela tiden vi va ihop. Så många ggr jag hört den. Något jag alltid kopplat till glädje och känslan av att det pirrar i magen så fort man hör den.

Nu känns det alltid lika konstigt och jobbigt när jag hör den. Nu känns det istället som att magen ska vändas ut och in och känner hur tårarna vill tränga fram. Tråkigt eftersom jag tycker det är en sjukt bra låt.

Konstigt det där hur vissa låtar kan kopplas så starkt till vissa personer trots att så lång tid har gått. Kopplar fortf Alice Deejay – better of alone till mitt ex tex. Tur det finns musik som bara är min egen!

Raggningsförsöket

På begäran tänkte jag fördjupa mig lite i vad min bordsherre från förra veckan mailade mig för en vecka sedan.

Som bordsplaceringslek på sittningen skulle man skriva en kontaktannons. Vilket de flesta såklart tog med en nypa salt. Min löd ungefär som följer;

Jag kvinna 24 år söker dig man för vilda nätter.
Du gillar mysiga hemmakvällar, (nåt jag inte minns) och rollspel.
Önskvärd klädsel blåbyxor och bar överkropp.
Jag porrig tjej hoppas på att skämma bort dig både i och utanför sängen.

Vi kan väl säga att de flesta killar som läst den försökte övertala mig om att de var den perfekta killen för mig ha ha.
Typ kommentaren, ”men jag har ju jeans och gillade rollspel när jag va yngre.” Men hmm kanske inte var drakar och demoner jag syftade på 😛

Nu till saken. Min bordsherre och jag ramlade från detta in på diskussionen om vad vi vill ha hos en partner. Som blev både seriös och mindre seriös. Jag förklarade iaf min fascination för blåbyxor och hur attraktivt jag tycker det är. Nu pratar vi alltså jobbarbyxor som hantverkare har. Grrr.. (Har ju en viss fallenhet för sådana. Senaste 2 exen elektriker…)

Addade honom på facebook efter sittningen eftersom vi kommer arbeta ihop de närmaste 2 månaderna. Fick några dagar senare mailet;
Tack för senast och för den intressanta diskutionen kring blåkläders attraherande effekt. Inser att jag får nog införskaffa sådana om jag ska imponera på dig:)

Jag kanske var elak när jag svarade;
Ha ha ja försöka går ju alltid 😉 men jag hade väldigt trevligt iaf.

Platt fall för stackaren…

Och nej det var väl inte mailet det var fel på. Hade det varit någon jag var intresserad av hade jag nog kunnat tycka att det var rätt charmigt. Men visste ju redan att jag inte var attraherad av honom varken utseendemässigt eller som person… civilingenjörer har tyvärr inte så mycket att hämta hos mig… Men trevligt hade vi ihop och hoppas på fortsatta framtida knäppa samtal.

 

För övrigt var det nog ingen som fattade hur mycket sanning det faktiskt låg i min annons. Klart jag överdrev lite på vissa ställen, men det mesta var ju bara jag. Galen, mysig, porrig och jävligt ohämmad!

Känslosvallningar

Känner hur allt brusar upp inom mig på nytt. Träffade precis vår gemensamme vän på lunchen. Kände hur jag försökte ignorera och stänga ute, men så frågade han hur det var och lite annat.

Ahh bara att tänka på allt igen gör mig illamående! Sitter nu med en klump i magen eller vad man ska säga samtidigt som jag skakar inombords av raseri.

Blir så förbannad när jag tänker på det hela. Vägrar ta mer skit. Samtidigt som jag blir ledsen för att jag inte känner mig uppskattad för allt jag gjort för honom. Han inser kanske inte det… Hur han kan vara och den kraft och energi jag lagt ner för att bemöta det, ta skiten osv för att jag älskar honom.

Jag kan tänka på allt jag gjort för honom när vi var ihop. Och ja jag vet att han uppskattade det, men ibland kanske inte så mycket som han borde eller som jag hade önskat. Jag gav honom allt! Jag har öppnat mig, stöttat honom i allt, gjort allt för att han ska ha det bra.

Så nej då kanske han inte förtjänar mig heller. Men gör någon det då? Ah jag vet inte. Jag är då inte perfekt, det tror jag inte heller. Och jag vill inte ha någon perfekt heller. Det tråkar bara ut mig. Jag vet ju det.

Blir så sentimental när jag tänker på allt som varit och allt går upp och ner. Ena stunden blir jag galen för att jag saknar det vi hade och andra sekunden blir jag rasande när jag tänker på hur han behandlat mig.

Jag har insett att jag nog gav honom för mycket och på så vis skrämde bort honom och gav honom den där olustiga känslan att han inte älskade mig lika mycket. För den känslan är aldrig bra/kul. Kanske är jag kvinnliga motsvarigheten till George (greys anatomy). Den där snälla killen/tjejen som på pappret är helt perfekt, men lite för snäll och i och med det tråkig. Jag vet inte…

Jag tror egentligen inte det är fel på mig. Självförtroendet är det inget fel på.. När jag tvivlar, tvivlar jag mer på att jag ska hitta någon som passar mig.

För jag vet att jag går hem hos killarna annars. Fick för övrigt mail från min bordsherre från en fest förra veckan. Ett ganska uppenbart raggningsförsak ha ha. Tyvärr är det ju aldrig de där man är intresserade av som blir intresserade av en… men jag vet att jag har ”the skills” så att säga iaf… Nej nu måste jag springa..

Mitt liv just nu

Usch galen vecka har det varit! Lite för mycket energi och tankar som har gått åt honom förstås.

Börjar få mer och mer ordning i lägenheten, vilket är grymt skönt. Fick hjälp att borra upp resterande hyllor idag. Så nu väntar jag på min nya soffa och ska köpa en sänghylla också, men sedan är typ allt klart tror jag. Börjar känna mig hemma.

Har precis haft filmkväll med grannen nu. Mysigt. Han sov här inatt också. Behöver mysa ibland. Har blivit mycket film i helgen. I fredags var jag död och låg själv och kollade på baksmällan. Sjukt bra. Igår blev det god mat och A serious man som inte var så bra som jag hoppats.

Blivit massa shopping också sedan man fått csn såklart. Ja inte kläder eller något sådant utan olika kablar och router och lite annat praktiskt. Ska på bal på onsdag och köpt en del grejer till det och kemtvättat klänningen. Tråkiga pengar! Just nu försöker jag vara lite modig och hoppa på allt möjligt. Känner ingen där, men det blir spännande.

Hmm det här blev ju inget spännande inlägg alls, men får jobba på det till en annan dag. Så mycket jag egentligen tänkt skriva men när man inte får ner det på pränt direkt glömmer man av.

Orden bakom bråket

Bara för er nyfikna så vill jag klistra in mailkontakten jag refererade till i mitt förra inlägg.

Hans inledande mail;
Ledsen att du tydligen tagit illa vid dig att jag överhuvudtaget försökt hålla lite kontakt med dig på sistone, där fick man för att försöka vara lite mogen och trevlig..

Mitt arga svar;
Om du inte redan fattat det mår jag fruktansvärt jävla dåligt. Och ditt sätt att hantera situationen har inte gjort saker enklare för mig.

Har gång på gång försökt få dig att fatta, att behandla mig sjystare eller helt enkelt bara hålla dig undan vilket jag tycker är den normala reaktionen om man vill vara vän i framtiden vilket du hävdat att du vill.

Så trött på att hela tiden tryckas ner av dig och att du hela tiden försöker få mig som the bad guy. Märker också hur avtrubbad jag blivit av att hela tiden ta ett steg tillbaka. Men vi är inte längre ihop och jag behöver inte längre kyssa dina skor för att undvika konflikter. Ändå känner jag hur jag av gammal vana alltid backar och tar på mig ansvaret. För ja så är det att leva med dig.

Så vill du ha mig som vän så sluta vara egoistisk och tänk på mina känslor. Varje litet sms eller kommentar sliter ut hjärtat ur mig på nytt.

Du måste också kunna lära dig att ta kritik och inte direkt gå i försvarsställning och skjuta över problemet på den andra. Det är en av dina stora brister.

Som nu med detta mail försöker du återigen få mig till bad guy istället för att ta åt dig och be om ursäkt eller kanske skänka mig en tanke och lite tröst.

Tycker jag har all rätt att få skriva av mig i min allra privataste sfär och att få må dåligt och inte orka med att se dig. Det tycker jag att jag har rätten till. För det var jag som blev lämnad i mörkret. Och tycker det borde vara jag som har taktpinnen och skulle få bestämma när och hur jag är mogen att närma mig dig igen…

Stort bråk – vänskapen över?

Erviluca du fick som du ville. Fast han ordnade det så fint själv genom att ta bort mig som vän och blocka mig på facebook.

Efter att ha läst vad jag skrivit här det senaste vart han förbannad på mig och skickade ett mail inatt. När jag såg vad han skrivit skickade jag ett riktigt hårt svar och vräkte ur mig allt jag hållit inne på det senaste året. (Berättar mer imorn när jag kan skriva från datorn och inte mobilen..)

Hans reaktion var som sagt att blocka mig och jag är väl inte det minsta förvånad. Han är ju rätt duktig på att överreagera och desto sämre på att ta kritik.

Men är lite osäker på vilket som gjorde honom mest förbannad. Svartsjukan av att jag har någon annan och pussar på/sexar med eller det faktum att jag tycker han betett sig som ett svin mot mig och att han inte klarar att ta kritik.

Det tråkiga är att jag vet att vi aldrig kommer bli vänner igen om inte jag tar första steget. Och jag vägrar underkasta mig honom igen. Våra bråk som alltid slutar med att jag tar tillbaka allt jag sagt för att undvika att förlora honom. Men finns det något att förlora om det ska vara på det viset.

Nya krafter

Årets första yoga avklarad. Samla kraft. Inte tränat på 4 mån.. Usch mitt dåliga samvete är på topp. Har väl kanske inte varit så duktig på att ta tag i mitt liv och rå om mig själv. Desto bättre på att shoppa..

Samtidigt som allt är svårt att koppla bort. När jag på slutet ligger under avslappningsövningarna poppar han åter upp i mitt huvud. Både ilska och saknad. Saknar allt det vi hade såå mycket. Tänker tillbaka alltför mycket. Har svårt att förstå att det snart gått 3 mån sedan slutet och det känns som jag inte kommit någon vart alls. Vilket jag inte alls är nöjd med… 

Nya krafter. Imorn ska jag hem en snabbis och se musikal, vilket jag verkligen ser fram emot.

Men samtidigt ahh tar det emot då mamma idag berättat att hon förlorat jobbat och är ledsen över det och jag orkar inte med andras problem just nu. Jag stänger in mig och tänker på mitt eget. Ropar la la la och stänger allt annat ute. Önskar jag kunde fokusera mer på andra, men det är svårt när man inte själv har ro i kroppen.

Missmod

Trött på livet

Trött på allt

Kommer jag nånsin bli lycklig igen

Varför fattar han ingenting!?

Måste få skriva av mig lite….

Ju mer jag tänker på det desto mer förbannad blir jag på honom att han inte förstår någonting och bara fortsätter bete sig så jävla klumpigt och taktlöst åt.

– När han försöker få mig till the bad guy för att jag skäller på honom när han betett sig svinigt mot mig.

– När han forts skicka förvirrande sms och när jag ställer honom mot väggen fortf har svårt att se vad som är så konstigt. Vadå han saknade ju mig då när han skrev det… Och han har ju sagt förlåt…

– Att han ens kan tro att jag ringer för att skälla ut honom. Fattar han inte att jag ringer för att jag mår så jävla dåligt av att slängas mellan hopp och förtvivlan! Att han gör mig förvirrad och att jag tänker på honom varje dag. Försöker få någon slags closure.

– När han varje gång (de få gångerna vi pratat) ska fråga mig hur det går med kärleken!? What?! För det första tror han ens att jag verkar redo för det? Och isf varför skulle jag vilja prata om det med honom!? Förstår att han vill stilla sin nyfikenhet, men nej det saknas brist på taktkänsla i det läget med!

– När han säger att jaha nu händer allting efter vi gjort slut. Du klipper dig och skaffar ny lägh etc. Mmm kanske en reaktion för att jag vill tänka på annat och fokusera på annat i mitt liv och gör allt för att må bättre och känna mig awsome.

– Ständiga kommentarer och tummen upp på allt jag gör på facebook. Ahh jag försöker ju glömma och stänga av honom från mitt liv. Visa mig lite hänsyn och håll dig undan tills jag mår bättre tack!

– När han säger att han är ledsen att vi inte kommer ses mer och att han gärna skulle titta in om han skulle ha vägarna förbi (hans bästa kompis är ju min klasskamrat). Saker och ting har sin tid… Verkar jag redo för att vara vänner?!

 

Sluta! Jag vill inte ha allt i mitt face hela tiden! Hur ska jag kunna gå vidare då!? Nu börjar det bli så frustrerande att jag känner att jag börjar bli otrevlig mot vår gemensamme vän för att så fort jag ser honom börjar jag tänka på detta/honom.

Nej jag tror väl inte han vill mig något illa eller är elak med mening.. Men det här gör mig galen. Säger ifrån gång på gång utan att han fattar. Sluta va så jävla egoistisk och tänk på att det är jag som är den som är sårad och lämnad och försök sätta mig i första rummet. Jag förstår att han tycker det är tråkigt att vi inte har kontakt, men nej det ger honom inte rätten att bete sig så här så länge jag inte klarar av det. För mig är det brist på respekt.

VARNING

Bli aldrig singel. Det kan stå dig dyrt…

Har upptäckt shoppingens fördelar för att dränka mina sorger.

Idag har jag beställt soffa för 8600 (inkl hemkörning och montering för visso) och ett soffbord för 1500 (begagnat. Då det i butik kostar drygt 3000) och köpt en snygg vattenkokare för 250.

*dreggel*

Ungefär så här kommer det se ut fast mitt bord är i svart högglans och soffan är större än den på bilden och är precis dubbelt så bred som bordet. Men färgen och modellen är rätt lik.

Vart runt i alldeles för många inredes/designbutiker och drömmer mig bort i mitt framtida liv då jag ska bli rik och handla snuskigt mycket snygga prylar. Yes!

Hittills har den här flytten gått på drygt 30 000 kr… Galet!! Men fan vilket snyggt hem jag kommer få. Sköna hem nästa!?

Tur man bara är fattig student *gulp*. Nu hänger allt på att jag får jobba i Norge i sommar igen och bli snuskigt rik så jag kan sätta tillbaka pengarna på mitt sparkonto 😛