Det finns fler bittra kvinnor

Ha ha fan vad jag skrattade åt detta då. Igenkänningskomik på hög nivå 😛

Ytterligare en anleding till att jag verkligen hatar att vara singel igen. Meningslöst dåligt sex. Blä! Nä det blir nog celibat för en tid framöver…

Ta inte kärleken för givet! Då straffas man tydligen

Det är farligt att vara lycklig och ta saker för givet. När man tror att allt är stabilt och inte änns ser möjligheten att det skulle kunna ta slut. Då är det först när man förlorat det som man inser vad man hade. Vissa straffar gud direkt uppenbarligen.

Hemma i mellandagarna träffade jag två gamla vänner och pratade om min underbara pojke och att jag var så kär. Mindre en vecka senare…dumpad…

Strax före jul var han hemma hos mig för första gången i min hemstad och träffade familj och andra släktingar. Satt och tittade på bilder från när jag va liten och skrattade och det kändes så intimt, som om att man kommit varandra nära. 2 veckor senare…dumpad…

I slutet av november var jag hos gyn för att försöka bränna lite på min livmodertapp eftersom jag så lätt får blödningar vid sex. Sist jag gjorde det var när jag hade dejtat min senaste kille en månads tid och tänkte att det var stabilt. 1 vecka senare tog det slut, vilket jag nu berättade för gynekologen och skrattade och sa att jag kanske kunde utvärdera behandlingen lite bättre denna gången nu när jag verkligen hade ett stabilt förhållande sedan drygt ett halvår tillbaka. 1,5 mån senare…dumpad…

Va fan är detta ödets ironi eller!? Känns som det förföljer mig. Kommer aldrig mer gå och bränna livmodertappen i något nytt förhållande!!

Varför gå runt och va så fånigt lyckligt kär?! Jag hatar att bli bitter och inte tro på kärleken. Han visste så väl om min osäkerhet då alla de killar jag träffat de senaste 3 åren mer eller mindre helt oväntat valt att inte träffa mig mer. Osäkerheten som byggs upp och rädslan för att våga tro att den här gången ska det minsann bli något annat. Känslan av att inte kunna lita på sin egen magkänsla att allt går bra.

Hur många ggr man hört att man är den perfekta tjejen och att de aldrig kommer hitta någon lika bra etc.. Vad fan det är ju bara sån jävla bullshit! Om jag nu vore så jävla fantastisk varför sitter jag här ensam då? Jag vet att jag är en jävligt grym tjej, självförtroendet är det egentligen inget fel på. Är jag för svår att leva med, eller ger jag dem en känsla av att de inte kan leva upp till mig för att jag nu skulle vara nån onåbar perfekt jävla varelse?

Förstår inte varför jag inte förtjänar eller haft möjligheten att träffa något hållbart. Eller har jag för höga krav… Jag vet inte.. Men snart börjar jag fan få åldersnoja. Jag fyller 25 i år. I min tankevärld hade jag planerat barn före 30 hur nu fan det ska gå till om man först ska hitta den perfekta killen, vara ihop något år innan man flyttar ihop och sedan vänta ett tag till innan man skaffar barn…(tänker lite på Rachel i vänner när hon fyller 30 he he)

Så trött blir man! Och så cynisk av att se att det går precis likadant för alla mina andra tjejkompisar som alla är singlar. De är världens gulligaste tjejer, men aldrig är det någon kille som bryr sig om att stanna. Snart är väl alla bra killar redan sambos och vi får leta bland bottenskrapet…Deprimerande var ordet.. Nej jag är inte bitter 😉

Vet inte hur länge…

Vet inte hur länge jag kommer klara det här. Känner att jag nog inte accepterat det. Det som får mig att fortsätta orka leva är tanken/känslan av att det bara är första halvlek som avslutats. Att detta är en paus, oklart hur lång. Väntan på att andra halvlek ska börja. Att allt ska bli som vanligt igen. Men med ny energi, ny taktik och ny laguppställning. Älskade gubben jag vill höra visselpipan tjuta igång andra halvlek. För nu står livet bara stilla och väntar…på dig?

Spelar ingen roll så länge det inte är rätt

Ooops vad tiden går fort. Helt plötsligt var klockan läggdags och jag som planerat en sen middag eftersom jag åt ”frukost” vid 16-tiden 😛 Nåja jag överlever nog trots att jag bara ätit några knäckebröd he he..

Riktigt lyckad kväll vart det igår iaf. Jag fick ju arrangera 80-tals fest åt min kompis. Båda var glada. Hon för att jag ordnade fest när hon har så mycket i sitt privatliv och jag var glad för att jag fick vara festfixare som jag älskar 😀

Lyckades få ihop en riktigt nice outfit. Tanken va ju att man skulle se 80-talsful ut, men jag tyckte jag vart skithet istället hihi. Svarta lack/latextights, stor lång knallrosa t-shirt och en kritstrecksrandig svart sammetskavaj över. Nedtill låga rosa metallic sandaletter med snörning. Håret var ju en jävla utmaning. Trots mängder av spray mousse och tupering tenderade det att falla ihop under kvällen. Sista touchen var mina långa strassörhängen. Kanske inte så 80-tal men det var vad jag hittade som passade.

Jag var där tidigt och ordnade lite med musik och vi plockade ut kläder och jag fick börja fixa i ordning lite med tårtan jag planerat. Marängbottnar med chokladtryffel och hallongrädde. Snabbt smidigt och gott vart det. Innan gästerna kom beställde vi hem kebabpizza. Satt fint!

Vi blev väl bara en 10 st, men allt var ju med så kort varsel så det var jag och hon och hennes närmsta killpolare typ och iaf hälften var ju utklädda och sådär. Eftersom hon och alla hennes vänner typ är gamla ravare så vart det elektroklubb på kvällen. Ha ha inget jag lyssnar på direkt, men helt ok. Fick massa såna där självlysande armband och dansade non stop i 3 h typ 😛 Ha ha så kul bara när de andra kom fram och sa nåt om att det var en bra låt.. vadå låt?! Allt lät ju typ exakt likadant ha ha..

Speciellt en av vännerna var ju väldigt snäll och försökte förklara massa för mig hur musiken funkade etc.. Men till slut vart han lite för på så jag fick försöka dra mig undan, vilket inte är superlätt när det ändå är någon som vart jättetrevlig mot en hela kvällen. Kände bara att jag absolut inte var intresserad av nåt ragg oavsett vem det var.

Hela stämningen blev till slut rätt jobbig för mig. Försöka bli av med massa killar ha ha ok nu överdriver jag lite.. men iaf blev ledsen när jag insåg att det inte spelade någon roll vem fan det var som hade kommit fram och att jag inte blivit gladare av att 100 pers försökte stöta på mig när det inte var Rätt person… Fick kämpa för att få bort tårarna.

Huvudet håller på att sprängas

Nu vill inte mitt huvud vara med längre. Precis som förra helgen håller det på att driva mig till vansinne. Tyckte det vart bättre i veckan, men nu är det värre igen. Så fort jag bara ställer mig upp och går några meter känns det som det ska sprängas.. Det blir mycket ipren och nässpray osv… Tror fortf att det kommer från bihålorna och för att jag är täppt, men jag vet fan inte.. Snart kanske jag borde ringa min vårdcentral eller nåt…

Ikväll skall jag hjälpa till att ordna fest för kompis så jag har inte alls tid för att vara sjuk. Ska bli 80-tals tema är tanken. Så det ska bli kul att få klä ut sig och leka lite.

Idag är det 3 veckor sedan slutet… Håller på att bli galen. Det går verkligen upp och ner hela tiden och jag är så glad att jag haft så mycket annat som engagerat mig med lägenhet, festfixeri osv. Ibland känns det bara som att jag håller på att gå sönder. Små saker som påminner och jag bara saknar honom till döds. Då har jag ingen lust till nåt, trött på livet.

Känner mig så ensam, men ändå inte. Igår var jag på afterwork med tjejerna, förra veckan bowling, fest och filmkväll förra helgen osv. Så har ju egentligen inte varit ensam. Vet bara inte vart jag ska ta vägen. Ibland bara vill jag att de ska förstå, men jag vet att de inte menar något illa när de istället försöker peppa och säga att det kanske är bäst som det blev.

Mitt lilla huvud vill ju inte förstå. Att han är borta. Att jag ska glömma. Kan inte. Vill inte.

Att göra sånt man inte borde

Ibland gör man jävligt dumma saker. Såna där saker man vet att man inte borde göra, men inte kan låta bli. Kollade precis på mitt ex facebook, mitt gamla ex sedan 3 år sedan alltså som jag var tillsammans med 3,5 år i två perioder.

Vi har ju haft absolut noll kontakt sedan det tog slut, vilket vi valt själva eftersom det kändes som att det aldrig skulle funka. För mycket känslor helt enkelt och det tog ju egentligen inte slut för att vi inte älskade varandra längre utan för att jag flyttade och jag valde att prioritera mitt nya liv med plugg etc.

Nåja det var iaf länge sedan jag tittade på hans profil på facebook eftersom jag helt enkelt inte tänkt så mycket på honom det senaste året när jag haft darlingen. För första gången i livet har jag känt att det funnits någon annan som betytt iaf minst lika mycket. Vilket jag nästan trodde aldrig skulle hända.

Har iaf tidigare noterat honom som i ett förhållande, vilket inte direkt vart något konstigt med det. Jag är ju på något sätt ändå glad för hans skull. Han kan ju inte sitta resten av livet och deppa för mig he he.

Nu såg jag i vart fall att han precis flyttat ihop med sin tjej och att de vart ihop 2 år. Känns sjukt konstigt. Dels när jag ser hennes profil och hon skriver att hon bor ihop med sin sambo och deras katt.. Vadå deras katt? Det var ju vår katt…. Blir det hennes när de är ihop… tänkte nog att den tillhörde mitt ex. Kul att se att han lever iaf. Han minns nog inte mig 😛

Känns ju liksom extra jobbigt när man precis blivit lämnad och inser att andra kommit så mycket längre i livet på något sätt. Det blir så speciellt eftersom det alltid funnits i mitt bakhuvud att det kanske skulle bli vi två igen någon dag. Samtidigt som jag vet att det nog aldrig funkat i längden och att vi nog växt ifrån varandra under den här tiden isär.

Många ggr har jag tänkt att det vore så mycket enklare om han var död eller nåt för då hade jag kunnat släppa det där helt. Vi har så mycket historia ihop att det är svårt att bortse från. Samtidigt som jag också vet att jag hade blivit helt förstörd av att veta att han hade dött. För att den där lilla dörren hade stängts..

Mycket tankar som snurrar här…

På de bilderna jag såg tyckte jag i vart fall jag va snyggare än den nya mwoahaha.. Alltid denna tillfredställelse.

I behov av en man

I behov av en man.
Ytterligare ett tillfälle när jag saknar darlingen är när det kommer till det praktiska,”mansgörat”. Hade vart perfekt när man ska bära,bygga och borra upp grejer etc. Och varje gång jag ser min cykel påminns jag av att han skulle laga den nästa gång han kom hit. Men klart jag ärstark och kan och vill klara mig själv. Det är bara så skönt när man kompletterar varandra och jag i gengäld kunde lära honom om tex något ekonomiskt eller administrativt. Dessutom höll jag ju på att lära honom allt i köket och sängen också 😉 Det är så mycket jag saknar…men dagarna rullar på.

Tur med kärleken?

I metros horoskop idag stod det något om att jag skulle ha tur med kärleken idag. Pfft! Det tror jag först när jag ser det…

För vem skulle det vara isf… Det är ju inte direkt som att jag tror att darlingen kommer höra av sig och vilja göra allt bra igen ha ha…

Kärleken till min nya lägenhet kanske de menar 😛 Eller så finns ju möjligheten att horoskopet bara är bullshit 😛

Fast nu när jag tänker på saken kanske jag borde köpa en lott nu… Otur i kärlek…tur i spel 😀

The end of an era you might say

Inatt blev det spikat. Jag fick lägenheten jag ville ha 😀 Idag är jag helt utmattad av de senaste dagarnas väntande, nervositet etc som gjort att jag sovit dåligt på nätterna.

Var ute igår em och letade present till min granne som flyttade idag och i samma veva passade jag på att titta på en del möbler. Provade massa härliga och snygga soffor på bolagret bla. Men får nog vänta lite tills jag vet mer exakt mått på vad jag skulle kunna få plats med. Jag har ju redan en soffa, men nu vill jag bara ha allt nytt och snyggt!! Nedan är två av de modellerna som var mest aktuella storleksmässigt.

Har spanat in diverse grejer på ikea där jag har en lång inköpslista. Bla har jag kollat på matsalsstolar där, men de jag gillade bäst kostar 800 kr/st och igår på Jysk hittade jag andra som också var fina för 150 kr/st. Så jag bestämde mig att det var mer rimligt att köpa dem… 3200 vs 600 liksom. Men stolarna på jysk var på rea så jag var lite rädd att de skulle ta slut. Så nu har jag varit iväg och köpt dem 😀

Mina vänner tycker jag är galen som börjar handla över en månad i förväg innan flytten… Ahhh men har jag planerat någonting och det sedan skiter sig så blir jag så frustrerad när man ska tänka om. Nu har jag liksom ställt in mig på de där stolarna 😛 Fick de sista som fanns kvar 😀 och bild finns nedan.

Önskar du hade fått…

Önskar du hade fått vara med på min resa.Skruva ikeamöbler ihop. Tänker på hur mysigt och kul vi hade när vi målade om ditt rum. Gå på ikea och plocka och ha någon att dela lyckan med. Men det är bara drömmar. Vill hålla din hand. Känna trygghet och din röst som säger att jag klarar det här. Jag vet att jag är stark och klarar mig själv,men jag vill inte vara själv. Vill inte vara utan dig