Livet är inte det samma

Hmm idag har inte vart mycket bättre. Tror jag klarade tentan iaf. Det var ju jäkligt chill. Praktiskt liten sak bara som jag inte var direkt oroad över och heller inte pluggat till.

Kom hem och tänkte plugga, men för trött. Gjorde god lunch med pastasallad istället och sen fastnade jag i soffan/sängen och kollade på några avsnitt med cityakuten. Tror jag är skadad.

Kommit fram till att det inte är lika kul att shoppa fina grejer längre. Alltså det har ju blivit mycket shopping under våren… Men inte samma sak att sitta och kolla på fina klänningar och högklackat när man inte har någon att visa dem för.

Det är för visso alltid kul att vara snygg och få komplimanger eller vad det nu må vara. Men det är inte samma sak som förr när jag kunde skicka bild till darlingen på skor jag va sugen på osv när jag visste hur mycket han gillade högklackat. Eller när man sitter och planerar sin outfit till nästa gång man ska ses. Eller när man vill överraska med nåt sexigt. Samma med underkläder. Jag gillar sexiga underkläder, men det är inte samma sak. Man bryr sig helt enkelt inte lika mycket om det inte är för någon man älskar.

Men visst det är också alltid kul att vara het när han ser så han ska veta vad fan han går miste om. Det ska svida att bli påmind om det. Man vill ju inte framstå som en loser. Fast he he då har väl iofs de här senaste inläggen sabbat den bilden =P

God jag saknar det bara så jävla mycket! Frågan är om jag saknar det eller om jag saknar honom. Eller jo jag saknar honom också, men jag är väl en uppmärksamhetshora som behöver den där självbekräftelsen och att känna mig älskad osv.

Appropå kommentar på mitt förra inlägg om det här att kärlek är så viktigt för mig. Antar att det beror på att jag aldrig haft så nära relation med min familj och sedan under stora delen av mitt liv varit mycket ensam tills jag träffade min första pojkvän. Någon som älskade mig, brydde sig osv. Eller så beror det på att jag är en romantiker, eller på att mina föräldrar är skillda och aldrig varit speciellt kärleksfulla mot varandra innan dess.

Jag säger inte att det är hälsosamt, men jag har ägnat väldigt mycket tid åt mina pojkvänner under åren, vilket jag delvis ångrar och försöker komma ifrån. Men samtidigt som jag älskar att ha någon att skämma bort och lätt faller dit igen.

Forts på föregående

och få ordentlig sömn. Känner inte varandra tillräckligt väl för att jag skulle vilja prata om detta med honom heller.

Where was I? Så många ggr som jag ser tillbaka på hur jag är och är missnöjd med vad jag ser. Jag vill inte bli tragisk och ensam. Samtidigt som jag inser att den jag är inte gör det så lätt heller för att jag ofta är blyg och mindre socialt begåvad. Fan! Jag är så jävla trött på den här skiten! Like a never ending story och hur jag än försöker få den att ändra sig och gå dit jag vill tenderar den ändå att ta mig tillbaka till ruta 1. Är det här mitt öde?

Ensam med tankarna

Ligger ensam i sängen och försöker sova. Imorn första tentan, men det är inte den jag har ångest över utan det är det här att vara ensam. Klart jag hade kunnat be grannen komma ner, men det är ju liksom inte det jag vill ha. Vill ha äkta kärlek, trygghet, värme. Något som betyder något och som gör livet värt att leva.

Är så jävla missnöjd med mig själv, mitt liv. Önskar att jag vore någon annan än den jag är. Som person vill säga. Jag känner mig straffad och för evigt dömd pga hur mitt tidigare liv sett ut. Spelar det då någon roll att jag utbildar mig till att få mitt drömjobb etc. Vad ska jag göra med alla pengar när jag sedan sitter ensam utan familj och vänner.

Jag är rädd för framtiden. Karriären det är en sak. Det kommer blir scary, men jag tvivlar inte på mig själv där…så ofta. Det är livet utanför jag är rädd för. Flytta från studentstaden och inte ha något kvar.

Nu knackade det på dörren. Grannen. Men jag sa faktiskt nej till att låta honom komma in och krypa ner hos mig. Behöver vara ensam

Ett dagsverk

Dagsarbetet

– x antal h ägnade åt att kolla på klänningar, andra kläder och skor. Damn you Nelly som skickar ut nyhetsbrev hela tiden så man blir frestad att börja kolla kläder när man ska plugga

– Tittat på senaste avsnittet av Desperate Housewives

– Fått reda på att min gamla arbetskamrat fått sitt andra barn och gift sig. Kul!

– Kom av någon anledning att tänka på gamla kompisar från förr och började leta upp dem på facebook. Ytterligare någon timme spenderad där

– Ätit middag och kollat på Vänner

– Fått reda på att en kompis är gravid =D Kul med tanke på att jag planerat att åka upp till hennes hemtrakter i höst och ha praktik där då =D

– Peppat en kompis inför tentorna

– Planerat Valborgsfirandet. Ffa vad man ska dricka och när och hur man ska lägga upp sin heldagsfylla utan att få några downs och vara pepp vid rätt tillfällen etc.

Fan nu har hela dagen gått utan man fått så mycket gjort. Dags att sätta igång nu kanske…

Tog precis dagens cola. Laddade upp med ett 6-pack i helgen nu under tentaperioden. Börjar vattnas i munnen när man känner den kalla burken i handen och som ljuv musik när man hör klickat när man öppnar burken. De första dropparna som smeker tungan. Tror det kallas beroende…

Måste försöka avsluta detta

Har kommit fram till att jag verkligen borde avsluta det här med grannen. Känner mig som ett jävla svin som utnyttjar honom för att få självbekräftelse. Har hela tiden varit noga med att bekräfta från honom att han inte heller har känslor för mig. Men förra helgen berättade han att han nog börjat få det och ville avsluta det hela. Men egoistiska mig ville inte låta honom göra det för att jag trivs så bra med hur vi har det och vill ha kvar det.

Ibland önskar jag nästan att det fanns något mer, men efter att ha hållt på som vi göra i snart 2,5 månad vet jag att det inte gör det. Ja jag tycker om honom och gillar att umgås och mysa etc, men nej jag är verkligen inte kär.

Jag brukar ändå ha lätt att falla för folk osv så isf borde det redan ha hänt för längesedan. För mig finns det fortf bara en man i mitt liv och det är inte han… Oavsett hur mycket vi umgås som om vi vore ett par många ggr så är vi inte det. Och jag vill inte det. Kan omöjligtvis vara tillsammans med någon när jag hellre vill vara med någon annan.

Vissa stunder tror jag att det hjälper, men andra ggr tror jag inte det alls. Hur långt har jag kommit på de här 4 månaderna liksom…. Fan känner mig helt jävla stuck!

Samtidigt som jag är förbannad på darlingen för saker han gjort mot mig osv, så älskar jag honom fortf och det är jävligt frustrerande. Folk tycker jag borde glömma honom, att han är en idiot osv… Men känslor går inte att styra över. Nog för att han är en idiot många ggr, men det är en idiot jag tycker om och som ingen annan kommer i närheten av just nu. Saknar honom så mycket!

På fredag är det 1 år sedan vi träffades och det känns såå konstigt! Min tradition av valborgsragg senaste 3 åren kommer nog brytas för jag vete fan om jag vill träffa någon annan då. Just den dagen. Kommer bara bli påmind. Hångel på en filt i solen. Ibland vill man bara resa tillbaka i tiden och ha det man hade då. När livet var så mycket enklare och lyckligare..

För nu är allt bara tomt

Tentaundanflykter

Min stora tenta är om en vecka och det går sådär. Fått ganska mycket gjort senaste tiden, men har grymt mycket även utanför skolan att pyssla med + att jag fortf har problem med min trötthet som jag skrivit om förut

Utöver det tillkommer förstås alla undanflykter och intressantare saker än tentaplugg. Se senaste avsnitten av mina favorit-tvserier. Pyssla om mina växter (planterade fröer i ett miniväxthus i helgen med basilika, tomater mm).

Igår satt jag x antal timmar och kollade sommarjobb… för nästa sommar 😛 Ja det låter absurt, men kommer nog behöva söka direkt efter sommaren 😉 Jag vill gärna ha mitt drömjobb då 😀 Ffa ett jobb som ökar mina chanser till jobb efter examen 2012.

Sedan kan man förstås sitta på nätet som vanligt, mysa med grannen, titta på tv, sitta med norska deklarationen (suck) etc. Har iaf konstaterat att jag troligtvis kommer få tillbaka 3-4000 i skatt och dessutom semesterersättning på ca 4000 *lycka*

Ta tag i plugget nu eller göra mat kanske. Har planerat spenat och fetaostpaj. Mumma!

Hur man kan tolkas olika av olika personer

Tycker följande är en aning lustigt och tänkvärt. Fick för några veckor sedan sms av grannen varav en del av innehållet var;

”Du är ganska skön på så vis att du har något jag saknar; förmågan att avdramatisera. Du får mig att chilla lite och inte göra så stor grej av saker. Du tar det mesta med ro och då blir jag också lugn.”

Så jämför vi det med något darlingen skrev efter vi gjort slut;

”Felet är att vi är för olika du och jag. Du analyserar saker för mycket och gör på så sätt små saker till stora problem”

Skrattade till lite när jag fick smset av grannen då jag direkt kom att tänka på smset från darlingen och funderade kring varför de kunde ha så olika bild av mig och kom fram till följande;

1) De är helt olika personligheter där grannen är en mer analyserande och grubblande person och darlingen mer vill ta tagen som den kommer.

2) Jag beter mig olika mot dem eftersom jag har känslor för den ena och inte för det andra och helt enkelt inte bryr mig lika mycket om ev problem som skulle kunna uppstå med grannen etc.

3) Jag har tagit åt mig av det darlingen sagt och blivit annorlunda och mer chill.

Nu är ju inte detta något jag grubblat sönder på något vis. Ser det inte som ett problem att lösa eller så. Tycker bara det var roligt och helt enkelt intressant hur man kan tolkas olika av olika personer. Det här med mänsklig interaktion är generellt ganska intressant tycker jag.

Det jag kommit fram till iaf är nog en kombination av alla ffa 1 och 2. Någon som har andra teoriter så mottages dem gärna för spännande diskussion 😀

Tandborstritual

Det är något jag ofta tänker på och saknar. Vet inte varför det blev så, men det blev lite av en grej med dig. Något vi alltid gjorde ihop de dagar i månaden vi var tillsammans.

Utbyte av leenden i spegeln. Något som gav oss en VI-känsla. Ofta leendes, kramades vi och spanade in vår spegelbild. Bilden av det perfekta paret. Lyckan personifierad. Kärlek helt enkelt.

När jag tänker på det ser jag ditt leende framför mig. Önskar jag kunde få se det igen. Saknar det så! Ett leende är faktiskt otroligt viktigt för mig och något jag faller för. Är det något jag minns hos mina ex är det det.

Med dina leenden och sättet du tittade på mig fanns det inget behov att uttala de tre orden. Hela du strålade ut din kärlek utan att säga någonting. Inte konstigt jag föll dit. Inte konstigt jag inte kan glömma…

Hur kan man ta kontakt?

Det mest absurda hände idag. Av någon anledning kollade jag in en av mina gamla klasskamraters profil på fb och skulle kolla lite på hans foton. På några av fotona hittar jag en gudomligt söt/snygg kille. En kompis till min gamla klasskamrat alltså.

Nu har jag blivit helt frälst 😛 Han hade länkat till sin blogg via hans profil och har suttit och läst en del.. Han har såå snygg lägenhet och söta katter och han har perfekt hår och leende… Ju mer jag läser desto mer intresserad blir jag också ha ha.

Så japp jag är officiellt sjuk i huvet och vad tusan gör jag nu? Vad kan jag göra? Tycker själv det är rätt creepy med främmande killar som mailar etc på fb och liknande. Får väl se till att våra gemensamma vänner fixar ihop oss nästa gång jag är hemma ha ha ha. Det är alltid kul att få dagdrömma lite. Åtgärden hittills är iaf att jag kommenterade två av hans inlägg i bloggen. Sedan får vi se…

 

Nattliga tankar

För två veckor sedan skrev jag om mina ständiga drömmar. Efter det har det varit lite lugnare men fortf några ggr i veckan.

Men tankarna finns där varje dag. Ibland är jag arg. Ibland på honom och ibland på mig själv. Ibland är jag ledsen, inombords iaf. Ständigt påmind om honom varje dag. Vet inte vad som är värst. Saknaden, känslan av misslyckande och ensamhet eller alla tankar på vad jag borde gjort annorlunda etc. Blir så arg på mig själv. Dels för att han inte förtjänar det, dels för att det gått 3,5 månad och jag känner mig dum som fortf saknar honom som fan.

Tänker på den hemska natten vi gjorde slut och jag låg och grät varpå han till slut sa åt mig att ge mig och va tyst, att vi bara gjort slut och att det omöjligtvis kan va så illa. Blev så otroligt sårad. Något som etsat sig fast. Hans förakt som ingav mig känslan av att va patetisk som inte ville leva utan honom och känslan av att vara onormal, att min reaktion var orimlig etc.

Han förtjänar inte alla mina tankar och tårar. Samtidigt skriker fortf hela min kropp VARFÖR?! Trodde det va han och jag mot världen. Drömde jag bara? När försvann VIet? Varför slutade han älska mig? Olösbara frågor som ständigt tickar inom mig.

Idag kommer tårar och en känsla av misslyckande och någonstans önskar jag att han också mår dåligt även om jag inte borde. Inte för att jag vill honom illa utan för att det skulle kännas enklare för mig.